- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
158

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Förstår du nu — fortfor hon oskyldigt —

hvarför jag smugit mig hit från Anna och väckt dig i

mörka natten? Du får ej låta honom resa ifrån oss

med Annas hjärta. Han är ofrälse; soit, riimporte.

Han är inte engång rik; hvad betyder väl det? Vet du,
min far, han är så klok och så god, att du aldrig kan
tro. Han blir en dag både rik och förnäm. Jag tyckte
först att han var mera ful än vacker, men nu tycker
jag att han är mera vacker än ful, ja inte alls ful,
snarare riktigt vacker. Han är så ståtlig! Så skall en
karl se ut. Inte alls rädd i hvilken fara som helst,
det har jag sett; och så allvarsam han kan vara, och
så vänlig ändå! A, du skulle se honom ibland; han kan
vara lika så stolt som du. Näst dig finns alldeles säkert
ingen annan än arkitekten, som man kan ha så mycken
respekt för och ändå hålla så mycket af. Jag törs inte
gyckla mera med honom; då ser han ibland på mig som
om han ville se tvärsigenom mig. Anna vill inte ha någon
af dem som gå aderton på dussinet, och inte jag heller
.. . Men det är detsamma med mig, jag kommer visst
aldrig att hålla af någon annan än Anna och dig ... Lof v ar
du mig att inte låta honom resa för alltid ifrån oss?

Hvad skulle arkitekten svara på dessa naiva loftal
och denna bön, som han så gärna ville bevilja? Han
tryckte endast lätt den varma handen, som hvilade i hans.

Ringa uttydde detta som bifall.

— Hvad du är god! sade hon tacksamt. Och om
du visste hur innerligt jag håller af dig för det! Säg
mig blott ännu engång, att du gör honom och Anna
lyckliga, så skall jag sedan lämna dig i ro. Eller nej,
säg mig ingenting mera, ty du har redan lofvat mig
det. Låt se att du håller ord. Och ännu en sak: vet
du något roligt? Waterloo är betagen i ma bonne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free