- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
168

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men Adelaide är af en gammal familj från Picardie.
Hennes förfäder ha slagits under Gottfrid af Bouillon;
jag tror, katten bespike, att de intagit både Troja och
Jerusalem.

— Menar kusin mademoiselle Triste-Ruban? frågade
öfversten något förundrad.

— Nå hvem tusan? Vi åkte ju tillsamman. Onkel
ville inbilla mig att flickan var rädd. Är du rädd, tänkte
jag, nå då kunna vi skena en smula. Min Hollolafux
och jag, vi känna hvarandra; snärtar jag honom litet
med tygeln på halsen, så vet han sin skyldighet. Sträck
— kataj! Jag körde värre än en kadett, och så voro
vi jämt nitton minuter och trettiofem sekunder mellan
båda milstolparna.

— Goda ögon i mörkret och yrvädret!

— Och flinka ben, par bonheur; jag har födt honom
väl, han har kostat mig vackert, men vallacken gaf jag
hin håle, det vill säga Långberg i staden, för några
buteljer champagne, som till på köpet ej blefvo druckna.
Som sagdt, svärfar — jag säger svärfar af gammal
vana — jag körde värre än Napoleon från Moskva och
nästan som general Ramsay, men tro ni att flickan var
rädd? Plus vite! plus vite! kvittrade hon och berömde
fuxen. Det vore väl attan, tänkte jag; skall jag ej få
dig att sträcka gevär? Och så tog jag genvägen öfver
Martola ängen, där släden flög öfver stubbar och stenar
som en tuppfjäder i biåsvädret. Plus vite!! plus vite!
skrek hon återigen. Hör på, mamsell, sade jag, jag
högaktar er, men för sjutton millioner, jag kan inte åka
fortare, jag spränger fuxen, han är knappt fyra år
gammal. Nå, då måste vi ge oss till tåls, sade hon och så
begynte vi resonera förnuftigt. Det är en resonabel
flicka; hon tycker om hästar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free