Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Triste-Ruban är en förståndig flicka...
— Jo men. När vi kommo till Linnais grind, var
det så godt som aftaldt emellan oss.
— Men kära Winterloo, var inte det något för hastigt?
Jag estimerar Triste-Ruban, hon har många goda sidor,
men jag tviflar på att hon konvenerar en landtjunkare,
som behöfver en hustru med praktisk hand, en som
finner sig i att sköta ett hushåll här i skogsbygden...
— Låt det nu vara, onkel, jag estimerar också
kusin Ringa, men jag undrar om hon förstår sig bättre
på gödkalfvar, än Adelaide? Det är inte värdt att dra
på den strängen numera. Kort och godt, jag tänker
gifta mig, och jag gifter mig med Adelaide. Syrjänkoski
är nu engång åt fanders, och mina björnar få hålla till
godo med resten. När man inte har annat att göra, så
gifter man sig. Onkel kan arrendera ett torp åt mig,
så har jag allt hvad en bra karl behöfver: en koja och
ett hjärta.
Den hederlige kaptenen skrattade vid dessa ord så
godmodigt, halft skämtsamt, halft sorgligt, att öfverstens
goda hjärta blef rördt,
— Låt oss tänka på saken, genmälde han. Går
Syrjänkoski under klubban, så skall det inte komma i
främmande händer. Det har godt bete, man kunde
inrätta där ett mejeri med ostberedning efter schweizisk
modell...
— Topp, onkel! Schweizisk modell! Nå, det kallar
jag en luminös idé; det vore då riktigt att betala mig
för gammal ost!
Och kaptenen skrattade så att tårarna tillrade utför
hans rödbrusiga kinder...
Herrarne åtskildes nu, för att ett par timmar senare
samlas vid frukosten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
