Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lithau gick denna dag som i drömmen. Hvad han
gjort, det syntes honom själkkallet och klart: han hade
ej kunnat handla annorlunda. Men det som återstod
syntes honom ovisst och dunkelt. Han var ej van att
leka med människohjärtan. Och mer än engång förekom
det honom som stode han här, på detta Linnais, under
inflytelsen af ett hemlighetsfullt öde, hvilket begagnade
honom som redskap till försoningen af ett för hundrade
år sedan begånget brott. Detta retade hans stolthet.
Fritt och själfständigt hade han bortkastat ett namn;
fritt och själfständigt ville han råda öfver sitt öde. Och
likväl fängslades han af de starkaste band. Ödet hade
förklädt sig till flicka och gäckade hans förmätna trots
i den intagande gestalten af Ringa Littow. Han kände
sig fången och längtade icke ens efter friheten.
Båda fröknarna Littow syntes honom i dag mer
omöjliga än någonsin — Anna så kall som marmor,
Ringa tyst, nedslagen och förgråten. Äfven Triste-Ruban
var sig icke lik; än grät hon, än skrattade hon; än
koketterade hon för kaptenen, än följde hennes blickar
arkitekten, likasom för att spana det intryck denna nya
förbindelse gjorde på honom. Stackars flicka, hon älskade
honom ännu; hon hade blifvit försmådd, och hon ville
hämnas. Kapten Winterloo kom i rätta stunden och
fick hennes ja.
Efter en lång underhandling mellan öfversten och
den motsträfviga hofrådinnan beslöts förlofningen och
eklaterades genast, under förbehåll af förmyndarens
samtycke borta i Schweiz. Det blef en familjehögtid på
Linnais. Alla täflade att visa Triste-Ruban vänskap och
välvilja. Äfven fröknarna, som härtills väl värderat sin
lärarinna, men icke sympatiserat med henne, visade henne
nu, kanske för första gången, en hjärtlighet som nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
