- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
176

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fäste nu åter sina glanslösa genomträngande blickar på
honom.

Men natten, mörkret, tystnaden, ensamheten, dessa
ständigt fruktbara källor för fantasins skräckbilder,
om-gåfvo honom icke nu med sina hemlighetsfulla intryck.

I ljusskenet och vid de båda flickornas sida antog denna
hemska spökgestalt de mänskliga formerna af en liten
krokryggig, förvissnad gumma, klädd i en längesedan
urmodig dräkt och med ett hvitt huckle öfver pannan,
hvars utomordentliga blekhet därigenom blef ännu
märkbarare. Så sällsam var likväl hennes orörliga blick, så
främmande hela hennes hållning, som icke tycktes
mottaga något intryck af den yttre världen, att äfven nu
en ofrivillig rysning ilade genom arkitektens leder vid
beröringen med denna isande hand.

Gestalten betraktade honom några ögonblick stum
— drog honom därpå sakta framåt, förde honom till
Ringa och lade hans hand i hennes. Därpå nickade hon
och sade befallande:

— Carl Littow af ätten Szistovo, tag din brud!

Dessa ord, denna stämma, så utan all klang som om

den kommit från grafven, gjorde på alla det djupaste
intryck. Själfva Anna vågade icke motsätta sig henne.
Endast Lithau tycktes tveka.

— Carl Littow af ätten Szistovo, jag säger dig, tag
din brud! upprepade den gamla med eftertryck.

— Hvad är det hon säger? frågade Ringa darrande.

— Hon drömmer, hviskade Anna bestört.

Skepnaden hopknäppte sina händer, och hennes blick

tycktes nästan slockna.

— Herre, sade hon, nu låter du din tjenarinna fara
i frid, ty förbannelsen är tagen ifrån vår släkt, de döda
skola få ro i sina grafvar, och barnen skola icke mera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free