- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
184

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Varningen skulle föreställa ett skämt, men detta
motsades af hans darrande röst.

— Tig, och vänta mig här! ropade öfversten, i det
han nedsteg i väggens öppning.

Ihågkommande sin tjenstgöring som vakt i gröna
kammarn, rusade Mefisto efter sin husbonde och båda
försvunno i den mörka väggtrappan.

Man väntade en stund, hviskande med hvarandra,
somliga rädda, alla nyfikna. Endast Lithau stod
fördjupad i dystra hågkomster. Icke toma fantasier, det
visste han alltför väl, utan medvetandet om hennes faders
för världen okända svek och det djupa behofvet att söka
försona hans röfveri af det Littowska namnet, hade
sannolikt under många år icke lämnat den gamla fröken
Justina någon ro. Hon, som så väl kände det gamla
familjeskåpet, måste äfven hafva känt det viktiga papper
som där förvarades. Måhända hade hon med afsikt
bidragit till gröna kammarns elaka rykte som spökrum,
för att hindra hemlighetens upptäckande af obehöriga
personer. Måhända hade hon, år efter år, genom Holming
och Ringa sökt att utspana alla gäster i gården, i
förhoppning att slutligen finna en, åt hvilken hon kunde
anförtro detta fruktansvärda papper, som hon icke ville
eller vågade anförtro åt sin brorson, öfversten. Och
då hade skickelsen verkligen fört till Linnais just den
förorättade släktens ende återstående ättling, den ende
som ännu hade att fordra rättvisa af de döde. Hon hade
sett honom tillbringa natten i gröna kammarn, hon hade
väckt hans uppmärksamhet på det gamla skåpet, uppläst
för honom dess för alla andra tillstängda dörr och till
hälften utdragit en af dess lådor — den som i sig dolde
lönnlådan! Olyckliga gamla kvinna, med hvilka
bjärtekval måste hon icke hafva blottat sin faders vanära, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free