Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. De sju presenteras.
Den plats, där Kaisaniemi värdshus sedermera
uppfördes 1838—1839 och erhöll sitt namn till mamsell
Kajsa Wahllunds ära, var 1835 fullkomligt obebyggd:
icke ett skjul för regnet, icke en bänk för den trötte
vandraren. Endast den lilla runda gräsplanen midtkör
den nuvarande bryggan kanns planerad då redan, eller
rättare då ännu, ty sannolikt var den, likasom grakven,
brunnen och en eller annan sandgång, ett återstående
minne från forna dagar, när parken varit den
hemlighetsfulle »frimurarens» enskilda trädgård — den lustgård,
hvilken han höll så kär, att han ville slumra för evigt
invid dess vågors sorl och under dess rönnars blommor.
Kring denna runda gräsplan vid bryggan slog sig
ynglinga-skaran ned i det gröna och knackade sina pipor mot
berget. Cigarrerna voro ännu en spansk lejonsaga, känd
och erkänd endast af några få utvalde, som hunnit i
konsten ända till de då uppkommande »bruna prima».
Till tidens märkvärdigheter hörde också, att en bland
sällskapet befanns försedd med en liten trälåda, uppfylld
med sågspån, hvari lågo några grofva tändstickor,
försedda med ett plumpt hufvud af sprakande fosfor
och rökande svafvel. En sådan låda var ingen ringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
