Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utträngas ak uniformsrockar och svarta syrtuter, merendels
tagna på krita hos mästerskräddaren Palmqvist, som med
dem byggde åtminstone en våning af sitt ståtliga stenhus.
Smorlädersstöflarna löpte samma fara för finare fabrikater
från skofabrikörerne Nordin och Hannelius. Sällan nedlät
sig dock en student till en så onyttig lyx som att bära
handskar. Käppar af elegantare sort än knölpåkar voro
icke okända, men ådrogo sina ägare spenamnen
bönstänglar och spanska ryttare.
Den tiden talades mycket om »andan» inom
studentkåren. Men hvari denna »anda» egentligen bestod, var
svårt att upptäcka. Man såg väl stundom — när en
befordran vid universitetet väckte missnöje, eller när
högt uppburne kamrater relegerades för opposition mot
det då rådande ultrakonservativa systemet i den
akademiska styrelsen — spår af ett samband mellan den annars
splittrade ungdomen, som blott vid majfesterna hade sin
enda föreningspunkt; ja, det hände att skaror af ett par
hundrade studenter någongång kringtågade i månskenet
med sångame i spetsen och kände sig genom massan
något betyda. Men allt detta var i grunden ej annat än
samma öfversvallande ungdomsmod, med hvilket klassen
i en skola någon gång ställer sig, en för alla och alla
för en, i opposition mot förmenta oförrätter. De stora
tankarna tillhörde ej samtidens lif: de tillhörde Homerus,
Sofokles, Milton, Klopstock, Göthe, Walter Scott och
Frithiofs saga. Hvar skulle man söka den tändande
gnistan? Politik gjordes — med ett enda ryktbart
undantag under polska revolutionen 1831 — alldeles icke.
Lönnrots Kalevala plockades då som lingon långt i
Karelens moar, Runeberg korrigerade skrifprof, fennomanin
diade modersmjölken, som ett lindebarn utan tänder,
i Judéns och von Beckers skrifter, Topelii runor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
