Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖFTETS BÄGARE
227
— Och hvad lofvar du själk, Vågbrytare?
— Jag — sade Vincent, där han stod som en kung
på sin tron, med korsade armar och blixtrande ögon —
jag lofvar att blifva folkets tribun. Det finns så mycket
uselt, som måste i grund slås ned — det finns så mycket
eländigt, förtrampadt, förgätet, som ligger i stoftet och
måste upprättas. Jag vet ett folk, som nu är så
erbarm-ligt litet och en dag måste blifva jättestort — jag skall
blifva dess tribun, jag skall blifva Tiberius Gracchus,
och har jag icke Rom för mina fotter, så har jag
världen; det ena, tänker jag, kan uppväga det andra.
Hvem vill följa mig? Kamrater, om tjugufem år...
Hvem vill följa mig?
Ett förvirradt sorl blef svaret på denna betänkliga
fråga. Hurraropen skallade, glasen krossades mot golfvet,
för att besegla det allmänna härtåget mot det usla i
världen. Vincent Vågbrytaren sprang ned ifrån sin
improviserade tron, slet sig lös från kamraternes omfamningar
och ilade öfver glasskärfvor och strömmar af spilld
punsch ut i det fria.
Där fann han Severin Björck vid båtbryggan,
betraktande vattnens täcka skuggor och dagrar i
juninatten.
— Severin — sade han efter en stunds tystnad —
om jag ej vore jag, ville jag vara du.
— Du skulle förlora på bytet, Vincent.
— Jag vet ej. Kanhända. Det är dock skönt att
andas en ren luft.
— Och fri.
— Ja, fri, fri! Det är så mycket oklart inom mig.
Hvad skola vi säga hvarandra om tjugufem år?
1 detta ögonblick hördes Paschans röst genom ett
öppet fönster i salen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
