- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
231

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i staden att rodna och glimma, tilldess att slutligen allt
står i glans och lågor från flera tusende rutors speglar
och själfva viken skimrar som doppad i morgonrodnad.
En sådan syn är för skön för att vara länge. Den tjusar
blott några ögonblick, ty när solen uppnått en viss höjd,
slocknar skenet; men dessa ögonblick tillhöra de vackraste
i naturen — dubbelt vackrare emedan de äro så
hemlighetsfulla, så föga kända, så sällan sedda, sällan förstådda
och af de allraflesta bortsofna, utan aning om att en
sådan tafla finns till.

På ynglingarne gjorde denna tafla ett mycket olika
intryck. Några hade gifvit vika för mödorna af dagens
kampanj och sof vo eller halfsofvo, utsträckta på
berghällen under väntan på kaffet. Andra disputerade om
sina betyg i examen, utan att bevärdiga taflan med
synnerlig uppmärksamhet. Paschan föreslog att man skulle
uppstämma »Tvenne skälmar höllo råd». Antepenultimus
botaniserade; Alonzo grät och deklamerade ur Stagnelius;
Severin Björck hade valt en ostörd plats och aftecknade
landskapet. Widefeltarne gingo att simma i viken; andra
stodo betagne af undran, men Renius såg tid efter annan
på sitt ur, för att uträkna den optiska effekten och
bestämma huru länge fenomenet ännu kunde fortfara.
Endast Vincent Vågbrytaren sågs icke till. Man hade
sett honom ensam begifva sig uppåt bergen, och han
kom ej tillbaka.

Om en stund gick Severin Björck, Mösset benämnd,
att söka honom bland bergen.

Severin kände sin vän från barndomen. Alltid hade
han uppsökt det högsta trädet i skogen, den brantaste
klippan, det största bråddjupet; hvarför skulle han nu
förneka sitt lynne? Den högsta bergstoppen i norr om
Helsingfors heter af ålder »Kasaberget», emedan invånarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free