- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
245

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Droskan uppnådde staden, skramlade öfver den
ojämna stenläggningen uppför Unionsgatan, förbi
universitetet, långs esplanaderna till nejden af gamla kyrkan och
stannade utanför universitetets rektors port. Men rektor
var icke hemma.

Därifrån rullade samma droska förbi teaterhuset
nedåt Södra esplanadgatan och stannade för andra gången
utanför dåvarande Hjärneska huset, där kommendanten
logerade. Vincent Vågbrytaren passerade skyltvakten i
korridoren, klef med stadiga steg uppför trappan och lät
anmäla sig. Kommendanten var hemma.

— Hvad är er önskan, unge man? frågade
generalen höfligt på tyska, ty han var utlänning.

Vincent samlade nu i hast allt det ordförråd han i
skolan inhämtat ur Stridsbergs tyska grammatika och
Heinrichs lexikon.

— Ers excellens, sade han, en af mina kamrater har
blifvit anklagad för uppträdet i dag morgon på långa bron.

— Jag vet det, svarade generalen. En mössa har
blifvit funnen, och en studerande vid namn Björck har
tillstått att mössan är hans. Emedan han gjorde det
frivilligt, har jag låtit honom aflägsna sig i dag, på hans
hedersord att infinna sig vid förhöret i morgon.

— Ers excellens — fortfor Vincent, ur stånd att
alldeles beherska sin rörelse — mössan är min, och
Björck är oskyldig. När patrullen stängde vår väg på
långa bron för det att vi sjöngo, gjorde Björck allt hvad
han förmådde för att afböja uppträdet. Det var jag som
störtade mot patrullen och .. . förlåt mig ... slog två till
marken, hvarpå de öfriga flydde.

— Unge man — sade generalen allvarsamt — vet
ni väl att det är ett brott, som lagarna straffa med det
strängaste ansvar?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free