Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långa bron, medan han berättade mig sällsamma och
förskräckliga händelser krån min tidigaste barndom. När
vi kommo till bron, låg där en slup med fyra roddare.
Natten var lugn och mild; den grekiske palikaren — ty
en sådan är han, ehuru nu i rysk tjenst — föreslog mig
att följa sig på ett kort besök till en örlogskutter, hvilken
låg under hans befäl för ankar i södra hamnen, ej långt
från varfvet. Jag hade ingenting däremot; vi skulle ju
om ett par timmar vara tillbaka, och denne man var en
vän till min far. Han hade fört den grekiska brigg, där
min fader tjente som frivillig under kriget. Briggen blef
förrädiskt öfverfallen midtunder en %högtidligt besvuren
vapenhvila, min far dödligt sårad, min mor — en Miaulis
— misshandlad till döds, deras barn krossadt mot relingen
af en janitschar, kastadt i hafvet, men räddadt af en
gammal matros och fördt till Simferopol. .. kort sagdt,
jag följde palikaren. Vi uppnådde fartyget, och jag
lyssnade i dess kampanjkajuta vid ett glas cypervin på
främlingens hänförande skildringar från grekiska frihetskriget.
Timmarna förgingo, utan alt jag märkte huru nattens
lätta halfskymning efter hand klarnade till full dag.
Slutligen, då den gamle krigaren uppmanade mig att
fortsätta med honom färden mot en framtid full af rykte
och ära, rann det mig i hågen att jag här hade en pligt
att uppfylla. Jag ilade upp på däck: kuttern var under
segel, hade redan passerat innanför Långörn och styrde
till sjöss. Lyckligtvis var vinden sydlig och hindrade
kuttern att styra rak kurs mot Gråhara båk, hvarför
den gjorde en dristig lof emot Rönnskär i väster. Jag
fordrade en båt, för att sättas i land; man vägrade det,
och tolken sade mig rent ut, att allt motstånd vore
fåfängt, jag borde nu villigt foga mig i mitt öde och
stanna ombord. Mitt svar var att stöta den usla karlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
