- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
279

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uniformen och disciplinsreglementet, vakade ytterst
försiktigt öfver allt som kunde misshaga en kommendant,
en vicekansler, som naturligtvis äfven var general, en
platsmajor, en polismästare eller en simpel gendarm.
Stu-denterne hörde med förundran en af sina äldste och
mest aktade lärare med faderlig omtanke förmana dem
att taga till fötter, så snart de sågo en militär — »spring,
mina herrar, spring!» — hvilken förmaning ynglingarne
sedan med ohejdad munterhet upprepade sig emellan.

Det fanns verkligen något skäl att springa, ty efter
polska revolutionen begynte den redan förut
ultrakonser-vativa och reaktionära styrelsen se revolutionens spöken
i hvarje skrål eller slagsmål efter ett gladt lag. Det var
förbjudet att sjunga, liksom det var förbjudet att röka,
på gatorna, och dessa småaktiga förbud blefvo en rik
källa till riksfarliga strider med patrullerna eller polisen.
Vincent Vågbrytaren var icke den ende som fick plikta
därför. En dunkel, oklar längtan efter ett bättre mål att
strida för, en högre uppgift att lefva för, än
disciplinsreglementet, rörde sig i studentens bröst. Men
fosterlandets tid var icke kommen ännu: de allvarlige, de
karaktersfaste sökte sitt mål i arbetet, de lättfotade vid
glaset eller biljarden. Allt detta oaktadt, saknade icke
studentlifvet sina mera upphöjda ögonblick, sin hänförelse,
ja sin glans. Ungdomen kan aldrig bortreglementeras:
man kan icke dämma dess brusande ström, man måste
leda dess fåra in på de bördiga fält, där den befruktar
fäderneslandet.

Det är anmärkningsvärdt, att flertalet af de män,
som sedan blifvit landets ära och prydnad, ändock
hafva uppvuxit under sådana tidsförhållanden. Men de
uppvuxo öfver ruiner. Hälften af ungskogen förvissnade
eller bröts i stormarna; af den öfriga hälften hunno

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free