Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ålder öfverflyttat till Stockholm och där fått den bästa
uppfostran. Hennes ungdom hade varit så solbelyst som
det var möjligt vid Gustaf IV Adolfs stela hof, där hon
i slutet af förra och början af detta sekel var hoffröken
hos sin jämnåriga, drottning Fredrika Dorothea Vilhelmina
ak Sverige. När jag såg den gamla frun vid hennes
fyllda åttio år så hvit i hufvudet som en dufva, krokig
och stapplande, litet svagsynt och lomhörd, mest sittande
i sin gungstol, insvept i sin grönrutiga schal, men
stundom stödande sig på sin käpp vid en vandring i
trädgården — huru kunde jag, ett barn, föreställa mig,
att denna af åren brutna gestalt engång hade varit
blomstrande ung, strålande skön, omgifven af så mycken
lycka, så mycken beundran, ja — som jag sedan erfor
— af en så brinnande kärlek! Och nu satt hon, gammal
och glömd, långt borta i Tavastland, på detta lilla täcka,
men ensliga Muisto, som hon uppkallat efter minnet,
emedan ju hela hennes lif numera var blott ett minne af
det förgångna. O Constance, Constance, hvem kan veta
i hvilken vrå vi dolt oss för världen och huru vi se ut,
om vi lefva sextio år härefter?
Den blida sol, som lyst öfver tant Mirabeaus
ungdom, hade längesedan slocknat i molnet. Hon hade varit
olyckligt gift, hade nödgats skilja sig från sin man, som
var henne ovärdig; hade ensam och barnlös, utan andra
anförvanter än oss, flyttat tillbaka till Finland och här
köpt en större egendom, Ristipelto. Efter några år hade
hon tröttnat vid sina fogdar och landbönder, sålt
Ristipelto och brutit ut därifrån ett landtställe efter sin smak,
där hon kunde lefva i lugn mellan parker och sjöar,
med jämt så mycket jordbruk, så mycken ladugård och
så många tjenare, som hon behöfde för att känna sig
oberoende. Där hade hon byggt en prydlig gård, snarare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
