Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en villa än en herregård, och skapat åt sig i ödemarken
en liten förtjusande kristad, med konstverk om vintern,
blommor om sommaren och naturpoesi alla årstider.
Det är sant, att Muisto gör på oss, som tillhöra ett
annat tidehvarf, intrycket af något gammalmodigt
ceremoniöst, med dess brutna tegeltak, dess markiser på
solsidan, dess tunga veranda, dess klippta häckar och
dess nakna karyatider vid stora trappan; allt detta en
naturlig reflex ak den rådande smaken vid början ak
detta århundrade. Men när man vant sig därvid,
upptäcker man så mycket fint konstsinne och en så utsökt
elegans i rummens dekoration, i möblernas sniderier och
i den stora mängden ak sällsynta konstverk, som smycka
denna minnets bostad, att de allvarsamma finska
barrskogarna vid sjön tyckas körvånade kråga sig själkva huru
det är möjligt att de, vildmarkens söner, kunna bilda
ramen till en så konstnärlig tafla.
Samma reflex ak en körgången tid röjer sig i tant
Mirabeaus hela person och omgifning. Hon är så
cere-moniös, att hon skulle betrakta det som en sid vördnad,
om någon ak hennes anhöriga glömde den oundvikliga
handkyssen vid sin hälsning om morgonen eller sitt lika
vördnadsfulla godnatt efter aftonmåltiden. Hon har
sannolikt aldrig i sitt lif försummat en skyldighetsvisit eller
en lyckönskan på födelsedagar och fordrar af andra
samma uppmärksamhet. Hon skulle anse det som en
brist på lefnadsvett, om någon uraktlät att göra särskild
toilett till middagen, äfven när ingen främmande intager
plats vid bordet. Hennes betjening visar sig aldrig utan
att hvarje tråd i klädseln — jag hade så när sagt
uniformen — är alldeles sådan hon föreskrikvit att den bör
vara; väl icke mera peruker och bindmössor, som den
något löjliga seden lärer ha varit på Ristipelto, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
