Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag mig och fann Mallasvesi för djupt, stalldrängen svår
att muta och min lilla gråskymmel Polle alltför saktmodig
för att galoppera undan hela Muistos befolkning, som
skulle förfölja mig. Flykten uteblef, jag stannade kvar
och begynte tänka på gift. Opium till exempel? Eller
kol-os? Det skulle göra uppseende. Men hvem skulle
begråta mig? Mina föräldrar skulle trösta sig med de
yngre syskonen Fritz och Sigrid; tant hade upplefvat så
mycket förut, att hon snart skulle lugna sig; madame
Claire skulle kanske finna ett nöje i att hafva plågat mig
till döds. Nej... vi skulle ännu besinna oss, innan vi
tänkte på giftet.
Några veckor förgingo, och dessa tankar kommo
mera sällan tillbaka. Jag begynte vänja mig vid den
regelbundna dagordningen; den begynte förefalla mig
mindre enformig. Madame Claire berättade väl och
förklarade tydligt; man kunde fördraga hennes lektioner.
Utflykterna hade sina behag; vi besökte bondstugorna
och unge Allan Hagert på Ristipelto, utdelade böcker
och läkemedel, hade namnam åt barnen, blefvo gärna
sedda och fingo vänner. Kvällarna blefvo — jag nästan
blygdes att tillstå det — intressanta. Madame Claire
läste då högt för tant. Det var de bästa arbeten af
alla länders litteratur, än poesi, än prosa, och vanligen
beledsagade af pikanta anekdoter eller upplysande
anmärkningar. Jag begynte finna min tillvaro dräglig.
Opium och kol-os frestade icke mera min upproriska
fantasi.
Med allt detta omgafs jag af ett lugn, som jag
aldrig känt i mitt hem. Jag märkte att min tant, som
var så bestämd och så regelbunden, ändock kunde vara
så oändligen god. Och madame Claire — jag kallade
henne i min första förtviflan Argus; ja, Constance, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
