- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
317

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunnat vänta tills tåget gått, men han har då icke det
minsta förstånd för sin stora lön. Det är förskräckligt
att vara allena och värnlös med så mycket obekant
folk. Man skall få se, att de stjäla ikrån oss allt hvad
vi ha med oss.

Jag försäkrade att jag höll min fot på vår stora
koffert, att Fritz i sin lyckliga slummer dunkade hufvudet
mot nattsäcken, att denna åter låg ofvanpå resfilten;
annat löst hade vi icke, utom pirater och resväskor, dem
vi buro i handen, och pappas pipa med tobakspung, som
hvilade på mitt knä. Ingenting kunde lugna mammas
farhågor. Hvarannan minut gick hon till trappan; det
var för bedröfligt. Emellertid byltade den ena skaran
passagerare efter den andra fram till biljettluckan —
de afundsvärde, som icke glömt sina brek på skrifbordet
och kunde sätta sig ned att vänta med det goda
samvetets lugn!

Ändtligen slog klockan half åtta.

Nu stod mamma ej mer att hejda. Att vi skulle
bege oss af på den olyckliga färden! Vi hade ju kunnat
sitta beskedligt hemma och äta vår julgröt i fred, som
andra kristna människor. Lovisa, som städat rummen,
sedan vi reste, har bestämdt förlagt pappas bref, eller
kastat det i papperskorgen, eller, hvem vet? låtit det
vandra med sina sopor i kakelugnen. När pappa ej
finner bref vet, sätter han sig att skrikva ett nytt; det tar
tid, det slutas ej förrän klockan nio, och emellertid sitta
vi ökvergikna stackare här som ett spektakel för alla
människor. Märkte du huru den sippa frun i
räfskinns-kappan vände sig om för att se på oss? Och den där
karlen i bruna frisrocken, hvarför betraktar han oss?
Han måtte tänka att vi se förskräckligt bortkomna ut.
Det är för olyckligt. Nu får Fritz hosta i morgonkylan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free