Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intrång på vårt fridlysta område. Därpå besvarade han
pappas frågor, aktningsfullt, men mycket bestämdt. Hans
röst var ej obehaglig, hans sätt något okrusadt, men inte
så plumpt som jag väntat, och när pappa bjöd honom
en cigarr, hade han det vettet att svara:
— Tackar, jag röker endast i fria luften.
Jag märkte nu det förunderliga, att han bar handske
på vänstra handen. Ville han föra stat med sin högra
björntass?
Min goda mamma hade den föreställning om
järnvägar, att hvarje familj borde disponera en vagn för sig,
där det var en stor godhet att mottaga besök af
främmande. Hon mottog alltså den nykomne ungefär som en
värdinna mottager en obekant herre, hvilken värden för
med sig till middagen, när anrättningen består af
kött-stufning och russinsoppa. Det vill säga: var så god och
sitt ned, men räkna ej på annat än ett höfligt
bemötande!
— Förlåt, anmärkte pappa, jag har ännu ej
presenterat oss. Jag är ... och här är min hustru.. . här vår
dotter Augusta, och här våra pyren, Sigrid och Fritz,
den ena en tjuf pojke, den andra inte stort bättre.
— Mitt namn är Duvert Damm, smed, till er
tj enst.
— Min herre är mekanikus?
— Som man behagar. Annars är mitt egentliga
yrke för ögonblicket att vara kopparslagare.
Jag såg på mamma och läste i hennes uppsyn:
kopparslagare! Jag kunde tro det. Och med sådant
folk inlåter sig pappa i en intim konversation. — Det
fattades blott att hon tillagt högt: vill inte herrn vara
så god och förtenna mina gamla kastruller?
Hon teg. Men i stället hörde jag pappa säga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
