Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söka några anledningar till kopparmalmstreck, som man
tror sig ha funnit.
— Ursäkta, herr ingeniör ... jag kunde ej ana ...
— Inga omständigheter! På det hela är jag endast
en simpel smed.
Under detta samtal var det mitt nöje att betrakta
pappas förlägenhet och mammas stigande aktning för
kopparslagaren. Hon jämkade om sin bahytt, slätade
ut min kappa och bannade pyrena, som lade i dagen en
beundransvärd färdighet att sparka den ena den andra
med föttren på sofforna. Men under allt detta upphörde
hon intet ögonblick att bevaka främlingen som en
misstänkt person.
Pappa hade sökt sin räddning i de smalspåriga
banorna, när Fritz ryckte honom i pälsrocken och begärde
sin smörgås.
— Hur skall jag veta hvad du gjort af din smörgås?
Den har du förmodligen ätit upp.
— A nej, pappa sitter på honom.
— Sitter jag ? ... Ja, jag tyckte, att här var något
ovanligt på soffan.
Pappa jämkade sig upp och undersökte det ovanliga
föremålet. Det var verkligen smörgåsen, men i hvilket
skick! Fritz hade, som mången annan hustyrann, en
förvånande instinkt att alltid lägga sina smörgåsar med
smörsidan nedåt på möblerna, och i brådskan vid Hyvinge
hade pappa satt sig så vådligt som det var möjligt på
denna vägkost. Ofverdraget på soffan såg ut som en
karta öfver Vestindien med öarna Guba, Jamaika, Haiti
och Portorico, för att ej tala om pappas pälsrock, som
bokstafligen utgjorde en matsedel från Hyvinge.
— Nu få vi betala kronans soffa! var mammas
första förskräckta utrop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
