- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
342

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anbekalldes endast att köra försiktigt i backarna och icke
hojta åt alla som mötte oss.

Det gick verkligen ganska lyckligt ända tilldess vi
hunnit en backe vid parken strax utankör staden. Där
brast ett af de skarfvade repen.

Vi stannade, kusken steg af, skarfvade repet ånyo
och fortsatte färden. Två eller tre verst från staden brast
det andra repet: samma manöver. Innan vi hunnit till
Hattula kyrka, hade vi sex gånger varit sadelmakare, och
utanför kyrkan skulle vi för sjunde gången försöka vår
lycka, då kusken förklarade att han redan afskurit
tömskaften, han hade ej mera rep.

Mamma upplöste en bunt linneband, pappa
uppoffrade silkessnodden på sin pipa, och så kommo vi till
Mierola by. Där befanns allt vidare stretande tydligen
vara ändamålslöst. Skjutskarlen kände en sadelmakare
i byn; af honom fingo vi slutligen lega ett par
vagns-selar mot att pappa deponerade selarnas hela värde och
lofvade betala hälften i hyra.

Jag förbigår alla våra utrop; man bör vara kort,
när man beskrifver en så händelserik resa. Den
fortsattes, vi åkte öfver bron nedanför byn, så vidare uppför
en lång backe och vidare ett stycke framåt. Då stannade
vi: en sprint hade fallit ur vagnsredet, tistelstången släpade
under hästfötterna. Detta afhjälptes med en träplugg,
men vi hade icke hunnit långt, innan ena resåren brast
och vagnskorgen behagade hasa ned på ena bakhjulet.
Nu var det slut med vår latin: vi befunno oss i mörkret
bokstafligen på landsvägen. Det befanns nu, att
järnvägen ändock hade sina små företräden.

Ett stycke från vägen lyste ljus, och skjutskarlen
skickades att begära assistans. Under tiden skulle jag
hålla tömmarna, men emedan vi stannat midtpå vägen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free