Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vaknade, hörde dörren öppnas och nägonting
tassa kram till min säng.
— Hvem är där?
— Blik ej skrämd! hviskade mammas välkända
stämma. — Jag ville bara se om du sof.
— Hvarför sokver ej mamma själf?
— Det är ingenting. Jag fick ingen sömn och ville
känna åt om Fritz hade kastat täcket af sig. Då hörde
jag dörren till farstun öppnas och någon hviska i rummet
här utanför. Jag ville* se om du glömt att taga nyckeln
ur på din sida.
— Förmodligen har någon resande anländt efter oss.
— Tyst! Man kan ju ej veta om här finnas röfvare,
och alla våra saker ligga i yttre rummet.
— Mamma oroar sig utan skäl.
— Kära barn, du vet inte hvad det är att sofva
vid allmänna landsvägen, där allt slags folk stryker
fram. Vi hade glömt förse oss med tändstickor; har du
sådana ?
— Här äro de.
Vi tände ljus. Mamma öppnade varsamt dörren och
gick förut. Jag följde med klappande hjärta. Det första
vi sågo var en brun rock på soffan och därunder ett
okändt, troligen rysligt föremål.
— Det är en karl, hviskade jag.
— Hvad sade jag! Det är förskräckligt.
— Men icke skulle en röfvare lagt sig att sofva i
strumpfötterna ... Han har afkastat rocken. Ljusskenet
faller på hans ansikte... Det är smeden!
— Du skrattar! utropade mamma, sedan vi hastigt
dragit oss tillbaka till inre rummet. — Men det är
oerhördt, att på detta sätt bli öfverfallen, medan man
sofver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
