Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med ett språng var smeden vid dörren till farstun,
slog dörren å vid gafvel, så att den kalla vinterluften
strömmade in, fattade ett tvättfat, sprang ut och
återvände med nyfallen snö. Luften, kylan, snön på mammas
och Sigrids tinningar, allt detta verkade som en
underbalsam. Till vår obeskrifliga glädje sågo vi dem uppslå
ögonen, se sig förvånade omkring och med ännu tunga
hufvuden resa sig upp. Pappa grät, jag grät, och smeden
... skyndade sig att stänga dörren till farstun, ty vinter
hade vi nu tillräckligt i rummen, hvarpå han lämnade
oss att ostörda njuta återföreningens glädje.
Så hastigt detta skedde, hade likväl mammas första
blick fallit på hennes dotters något ovårdade dräkt, medan
en karl ’ i skjortärmar och strumpfötter rörde sig i det
yttre rummet.
— Hvad vill det säga? Augusta ... går du i sömnen?
Jag hade verkligen ej tänkt på min toilett. Allt
hvad jag kunde göra var att stänga dörren och falla
mamma om halsen.
— Men hvarifrån kom det förskräckliga oset?
frågade pappa.
— Kära du — suckade mamma, ännu yr i hufvudet
— hvad kan man vänta annat på en gästgifvargård, där
folk kommer och går som på allmän landsväg?
Oset måste ha kommit från kakelugnen. Vi
undersökte den närmare, och se, ljuset, hvilket vi så
omtänksamt ställt under natten därinne, hade smultit och försett
glöden med en portion talg, tillräcklig att osa ihjäl ett
helt kompani!
— Det kallar jag att sörja för husets säkerhet,
anmärkte pappa muntert.
Vårt goda lynne återkom, vi klädde oss. På sömn
var ej mer att tänka den natten. Endast den lycklige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
