- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
355

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har sina nycker, det medgikves, såsom nu dessa dagar
körut, när vi hade en tysk December; men betrakta
honom i dag, smed, och säg mig om han är kul, säg
mig om han är gammal! Han är ung som den rosiga
morgon, när han kammat upp sina nattsvarta lockar —
han är tjugu år gammal, han skämtar, han ler, han
vidgar hjärtat och likvar blicken; jag förstår hvad du icke
körstår, hans krostiga löje, och jag känner mig till mods
som ville jag omfamna världen!

Vi ilade fram med känslan af en triumf öfver isar
och skogsvägar, från Valda till llmoila, från Ilmoila fram
emot Onkkala, där Pälkänes båda kyrkor — den gamla
katolska af obeveklig granit och den nya lutherska af
nutidens tegel — redan på afstånd tecknade sina konturer
på landskapets hvita duk. Innan vi uppnått dessa
ärevördiga tempel, togo vi likväl af åt stranden af Mallasvesi,
körde ned på dess is och sågo snart det gulröda
tegeltaket af Muisto gård skymta fram mellan snöiga granar
på motsatta stranden.

Klockan var en kvart på tolf, middagstid, när vi
från isen åkte upp på stranden vid Muisto. Det var
nu tre år sedan jag sett denna nejd i dess vinterdräkt.
Sommartid finns knappt en vackrare gård i Satakunta
och Tavastland, hvilket är mycket sagdt; men vintertid
trotsar jag hela Finland att uppvisa en landskapstafia
mera värdig en Wrights, Munsterhjelms eller Lindholms
pensel, hvilket är så mycket sagdt, att den som ej sett
Muisto kunde taga det för ett förmätet skryt. Föreställ
dig en smal väg, som leder emellan ett kalt, högt, brant
berg till vänster och till höger en skogshöjd, bevuxen
med hundraårig, snöhvit och mörkgrön barrskog. När
man lämnat denna djupa dalgång bakom sig och åter
klättrat uppför höjden, ser man framför sig Mallasvesi:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free