- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
363

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Min vän — sade hon med en blick full ak
godhet — det gläder mig att du profiterat; du känner
regeln, men ännu icke språket. Du talar fransyska
ungekär som jag hörde svenska sångerskor i min ungdom
sjunga italienska; noterna voro Italiens, musiken Sveriges.
Man tror att språket är en toilett, som man prokvar hos
modehandlerskan och som kläder den ena väl, den andra
kanhända mindre väl; men språket är en själ, satt i
musik. Utan att tillegna sig denna själ, l’esprit d!une
idiome, sjunger man toma ljud. I min ungdom talade
vi mindre korrekt än troligen nu mången skolflicka i
högsta klassen; få fruntimmer och nästan ännu färre
karlar kunde skrifva en sida, utan att göra sig skyldiga
till lika många ortografiska och grammatikaliska fel, som
rader på sidan. Men vi hade i stället språkets själ; vi
sågo med dess ögon, kände med dess uppkattning och
tänkte med dess tankar. Se där vår grammatik. Ni
ägen regeln, vi espriten; ni krasen, vi konversationen.
C-est tout dive. Jag ser att man numera skrikver
con-versation med k. Aujourd’hui la concersation est morte.
Detta k är korset på hennes grak.

I denna ton kortkor min Jant att anställa jämkörelser
mellan hennes och vår tid. Jag tillstår att jag nästan
blygdes kör mina harmkulla tankar. Där var så mycken
sanning i hennes ord, förenad med så mycket behag, att
jag förekom mig själf icke så litet barnsligt dum. Ja,
ja, där var hos henne något mer än la tour de Bable
i hennes forna coiffure. Hennes gula kinder färgades ak
en lindrig rodnad, hennes matta ögon återfingo en del
ak sin korna glans. Skulle hon verkligen engång ha
liknat détta porträtt i förmaket, denna fina, vackra och
intelligenta bild, som i all dess besynnerliga utstyrsel
likväl hade någonting så ädelt och intagande?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free