- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
382

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom och tro honom vara baron Otto själf. Därpå
skall hon dåna, det är naturligt. När hon då vaknar,
skall hon se sig omkring med förvirrade blickar och säga
med en röst, som jag tycker mig redan höra (ungefär
»stamfruns» röst): min Otto, är det du, som kommer att
afhämta mig från jorden? — Nej, skall herr Damm
svara, jag är en lefvande kopparslagare, baron Otto var
min far, och jag kommer nu i det och det ärendet.
Därpå skall tant omfamna honom, kyssa honom på pannan
och säga: ja, du är hans son, du skall hädanefter också
vara min son! Då skall mamma tänka: se så, nu reser
han af, den där, med Muisto och hela arfvet, det tänkte
jag straxi Men därpå skall tant vinka mig till sig och
säga: mina barn, jag förenar er, blifven lyckliga, och
tagen Muisto på köpet!

Ja, sådan är upplösningen, tänkte jag; det slår
icke fel. Liksom man inte läst sådant eller sett det
på scenen hundrade gånger förr! Men Augusta, hvad
skall då du svara, om tant företar sig att så burdus
fria för smeden? Nej kan jag inte svara; ja behagar
jag inte svara. Och likväl måste jag svara något.
Månne jag bör svara: var god och vänta så där tio
eller femton år? Och bör jag gråta eller skratta? Ja,
det kan ingen säga på förhand. Men smeden, smeden
— smalspår, minns, att du fryser ihjäl! ... Stackars tant,
det skulle likväl bedröfva henne. Och pappa sedan,
hur glad han skulle blifva att få en rätt oklanderlig
insikt i de smalspåriga banorna!... Måste jag då taga
smeden, sådan han går och står, och lägga min hand
i den rysliga näfven? Det är omöjligt; radikalt, perfekt,
absolut ogörligt. Jag låter ej skänka bort mig som
bihang till en gammal ring och en ny egendom. Anser
man mig för ett barn eller en leksak, hvilken man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free