Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVEM ÄR HAN?
385
Konversationen vid tebordet liknade i början vår
vagn från Tavastehus: dragremmarna gingo sönder. Mamma
var på sin kant, pappa sömnig, jag orolig, herr Damm
kåordig. Tant ensam språkade för oss alla. Det hörde
till hennes vanor att vaka länge och uppstå sent. Ju
senare på dygnet, desto lifligare såg man henne. Jag
har nämnt vårt värsta bekymmer på Muisto: att hålla
oss vakna om kvällarna.
— Herr Damm är född neapolitanare ? frågade tant
i förbigående, med samma likgiltiga ton, som hade hon
frågat: snögar det ute?
— Tillfälligtvis, svarade smeden. Mina föräldrar
voro ej italienare. (Det är han, tänkte jag.)
Tant hade för fin takt för att besvära sin gäst med
flera frågor. Samtalet öfvergick till nutidens resor och
huru man snart möter svenskar och finnar i hela den
civiliserade världen.
— Finnar, ryssar och österrikare — anmärkte
smeden — igenkännas numera därpå, att de besvära
konsuleme med viseringen af sina pass, hvilka ingen
annan gör sig mödan att efterfråga än tjenstemännen,
som uppbära sportlarna. Engelsmän och finnar
igenkänner man äfven därpå, att de gifva de högsta
drickspengarna, förmodligen därför att de äro de rikaste folk
i Europa. Jag har sett finnar resa dubbelt dyrare och
hälften mindre angenämt än till exempel fransmän och
tyskar.
— Hvarför skulle vi slösa mindre på resor, än vi
slösa här hemma? anmärkte pappa. Hos oss lefva vi
alla, mer eller mindre, som hvar dag vore den sista.
Att spara för morgondagen, att lägga ihop ett litet
kapital, när man disponerar ett öfverskott, det brukas
25. — Noveller. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
