Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aktning för huset, ikall han ej ansett konvenansen fordra
en krack. Den enda skillnad jag kunde upptäcka, nu
när jag kör första gången såg honom vid fullt dagsljus,
utan frisrock och resmössa, var att han såg äldre ut än
i går. Det förekom mig som hade han bortskänkt tio
eller femton år ak sitt lik åt tant Mirabeau, ty hon såg
i stället ut sum hade lika många vintrar med ens blikvit
bortsopade krån hennes snöhvita hjässa.
— Behagar herr Damm taga en enkel dejeuner?
krågade tant; hvarpå hon tog hans arm och lät honom
köra sig till bordet. — Var så god, min kusin! tilläde
hon om en stund, liksom hade hon nu först ihågkommit
pappas närvaro. Hela hennes hållning mot smeden var
i hög grad förbindlig, ehuru mycket värdig, och vittnade
om en fulländad takt. Utan att egentligen visa oss någon
ouppmärksamhet, var hon likväl så upptagen ak sin nye
gäst, att vi ökriga kände oss nedsatta till ett slags bihang
i huset.
Pappa ensam märkte intet. För honom hade tant
kunnat vara utstyrd i stykkjortel ak triumfant och smeden
hade kunnat inträda barkota, utan att hos honom väcka
minsta körundran. Smedens frimodiga hållning behagade
honom, och han tyckte sig kunna vara lika uppriktig
tillbaka.
— Hvad är det bror egentligen har kör sig nu kör
tiden? krågade pappa vid krukosten så rakt som möjligt
på sak. Och därvid blinkade han åt mamma med ett
triumkerande smålöje, som betydde: bråka icke ditt
hukvud; nu får du veta allt hvad du önskar.
— Jag letar kopparmalm, svarade smeden.
— Aha, bror ämnar kanhända spekulera på
Hiien-kallio berg därborta i skogsbacken?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
