Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den andra inbyltad i en af tants kasserade tofflor. Det
var socker på vårt glada humör. Och hvilken delice,
detta kaffe klockan tre på morgonen, sedan man
tjenst-gjort som brandvakt och langat vatten ur Mallasvesi!
Nu först blef jag varse att smeden bränt sin högra
hand tämligen illa. Jag företog mig då att servera hans
kaffe, lade så rundligt socker i koppen, som hade den
varit en spilkum, och glömde ej att placera två stora
skorpor på fatet. Han nickade och smålog.
— Nog sköter jag mig, sade han, men kanske vill
Augusta tillsäga om något värmande åt Mörtpetter att
morna sig med.
Jag smög till köket och fann ganska riktigt
Mörtpetter, omgifven af hela kökspersonalen. Gubben hade
fått sig en sup och var nu i bästa fart att berätta
huru den främmande herrn sprungit som en galning
i elden och huru han, Mörtpetter, dragit honom ut
därifrån.
— Hör nu, Pekka — sade ladugårdspigan Vappu
(Valborg), som var en stor skalk — hvarför bultade ni
herrn så förskräckligt i ryggen, när ni bar honom ut?
— Gjorde jag det? sade Mörtpetter.
— Ja, visst gjorde ni det.
— Nå, hvad skulle jag göra? Karlen var ju så
oregerlig, att ingen fick händer med honom, svarade
dagens hjälte, fullt och fast i den tron att han bärgat
smeden.
— Och så kastade ni honom som en skinnpäls i
drifvan. Tycker hi att det var anständigt gjordt?
— Kastade jag honom .. .?
— Visst gjorde ni det. Först pryglade ni honom
brun och blå, och sedan dängde ni honom hit och dit,
hvart det passade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
