- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
428

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åtta, och vid samma tid dukades kvällsvard för folket i
den rymliga stugan, hvars golf var betäckt med halm
och där jullekarna fortforo långt inpå kvällen.

Nu hade förut varit sed hos tant, liksom hos oss,
att inbära julklapparna i en korg, därifrån pappa, i
egenskap af allmän referendariesekreterare, upptog en gåfva
i sänder, uppläste verserna och utdelade skatterna. Denna
sed är uppfunnen af någon som icke förstått betydelsen
af det hemlighetsfulla i en julklapp. Smeden hade nu,
med öfverhetens på Muisto nådiga samtycke, arrangerat
en annan metod, beräknad att fördubbla gåfvornas värde
genom det mystiska sätt, på hvilket de anlände till
destinationsorten.

Till vederbörandes häpnad visade sig först en
julgubbe med långt skägg af blår och träskedar uppstående
som horn öfver pannan. Detta antropologiska fenomen, i
hvilket jag trodde mig igenkänna Mörtpetters krångliga
gestalt, frambsu: kälkar åt barnen och luffade så sin väg
under allmän beundran.

Efter honom inträdde en lappgumma, som ur ett
par vida kjolsäckar framtog gåfvor åt alla och därefter
erbjöd sig att spå mig i handen. Spådomen innehöll
naturligtvis att en fästman stod bugande till min
disposition, hvilket icke var någon nyhet, ty härigenom förleddes
jag att hedra Allan Hagert med en hågkomst, som
troligen ej annars hade fallit på hans lott.

Efter lappgumman visade sig en välskapad julhock,
krypande på alla fyra i en afvig fårskinnspäls med horn
af visplar och skägg af tagel, högst konstfärdigt inrättad.
Detta lyckades likväl ej bättre, än att Danton, som för
aftonen inviterats i salen och låg morrande under soffan,
rusade denne förmente fiende i pälsen. En förfärlig
strid uppstod mellan konsten och naturen, därvid konsten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free