- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
25

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vägen öfver mon blef innan kort igendrifvad och
nästan ofarbar. När ännu därtill julmånadens mörker,
ökadt af snötjockan, tidigt afbröt den korta dagen, blef
nejden kring röfvarekulan i sanning så afskräckande, att
inga traditioner om mord och plundring behöfdes för att
därifrån afhålla rädde vägfarande.

Så mycket mera oväntadt var det därför att på sena
kvällen och i ett sådant vargaväder höra klangen af
bjällror norrifrån närma sig denna illa beryktade nejd.
Det var likväl icke den raska taktmässiga klang, som
ljuder så behagligt genom den frostiga luften en kall
och månljus vinterkväll; snarare kunde man af bjällrornas
långsamma och melankoliska ljud, som ofta afbröts och
stundom tycktes alldeles upphöra, sluta till en mödosam,
knagglig och tungfotad färd, hvilken förmodan också vann
en hög grad af sannolikhet genom vägarnas tillstånd nu
under yrvädret.

Emellertid närmade sig bjällerklangen alltmera, och
en hukande varg — ty andra åskådare funnos icke
för tillfället vid röfvarekulan — skulle småningom
kunnat urskilja konturerna af en så kallad koju-reki
eller bastmattkur, sådana som brukades i norra delen
af landet, mödosamt bana sig väg genom de hopade
drifvorna. Detta åkdon, hvars brist på ett prydligt
yttre tillräckligt ersattes af dess rymlighet och
bekvämlighet, drogs af en enda häst och kördes af en kusk,
som vadade bredvid släden ända till armarna i snön.
Tid efter annan nödgades hästen af trötthet stanna,
hvarvid kusken icke underlät att med sin breda skuldra
bakifrån lyfta åkdonet ur drifvan. Härmed kom släden
åter i gång, men blott för att femtio eller hundrade steg
därifrån ånyo sjunka i än djupare drifvor och påkalla
än större ansträngningar. Man måste göra kusken den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov4/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free