Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUSINERNA
41
skulle, uppstoppad i sju kjolar, väga in smör, salta lax
och bjuda en sup åt tjärbönder vid disken! Men han
borde icke ingifva Lisu eller hennes mor en ogrundad
förhoppning att i honom finna en tillbedjare. Han åter-
tog därför likgiltigt talet om Lisus farbror, kommissarien
Sten Halm i Storkyro, hvars sjukdom så oförmodadt
korsat den tillämnade marknadsresan.
— Jag har aldrig sett kommissarien, anmärkte han.
En krånglig gammal herre, efter hvad man berättat mig.
Han skall ha funnit dé vises sten... han gör guld.
— Den som spar, han gör guld af gråsten,
genmälde mostern.
— Ja, hvarför icke af grå berg? Stenar äro
mångahanda: tegelstenar, skorstenar och så vidare, inföll
studenten själfsvåldigt. Min far önskar att också jag må
finna en sådan oskattbar sten. Jag gör honom hellre
det nöjet att slösa hvad han har samlat. Hvarför skulle
han annars samla? Men en sådan spindel, som
kommissarien därborta, hvilken glädje har han af de vises
sten? Lisu, ämnar du ärfva din farbror, så gör honom
den tjensten att gifta dig med en liberal karl, som sätter
det giriga kapitalet i omlopp!
Lisu svarade:
— Hvarje knähund kan lefva sorglöst på andras
besparingar. Vore jag karl, skulle jag blygas att icke
själf vara min lyckas smed.
— Lisu kan, gudskelof, försörja sig själf, bekräftade
modern.
— Och hvad kallar min sköna kusin lycka? fortfor
studenten i samma själfsvåldiga ton. — Kanhända en
god marknad?
Lisu såg honom stadigt i ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
