Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag kallar det lycka — dvarade hon — att
kunna arbeta för egen och andras välfärd. Jag kallar
det lycka, att vara en fri människa, som icke är någons
gäldenär eller någons slaf och icke står till boks hos
någon annan än Gud. Men det kallar jag skam och
ofärd, att vara lustarnas vindflöjel och de glada dagarnas
gräshoppa.
Studenten betraktade henne med en lång, förvånad
blick och började hvissla. Efter en stund frågade han:
— Är det sant att kommissarien ser spöken?
— Prat! sade mostern.
Man hade beställt kaffe, tjensteflickan inbar den
tarf-liga brickan, hvars innehåll brukade beräknas till två
skillingar koppen, i händelse de resande icke ansågo
detta för dyrt. Man lade ny ved på brasan, fru Margret
Halm slog så mycken grädde i koppen, att kaffet rann
öfver bräddarna, drack ur fatet på bit och njöt af det
lyckliga lugn, som man erfar efter en resa i mörker och
drifvor, i besittning af alla hvilans behag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
