Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6. Om Hans Kristoffer Halm och släktarfvet.
Då kom frestaren...
Medgif, moster, att kommissarien ser spöken! började
studenten ånyo, när han såg en känsla af välbehag
utbreda sig öfver den korpulenta fruns person, från
hårfästet ända ned till den jättelika hand, som höll
kaffekoppen.
— Om svåger Sten ser spöken — genmälde nu den
tillfrågade i en blidare ton — det vet jag icke, och det
angår mig icke. Det vet jag, att något ditåt har händt
hans far, min svärfar.
— Det är ju förunderliga saker! återtog Lars
Roderik med en så allvarlig min, som han var i stånd att
antaga. — Jag har aldrig hört att någon Halm, utom
moster och Lisu, trott på annat mellan himmel och jord,
än guld, silfver och laga ränta. Kanske vill moster, som
berättar så utmärkt väl, låta oss höra en aftonsaga.
— Och hvartill skulle det tjena, min unge herre?
Kanske till att förslösa din mosters erfarenhet, likasom
du förslösar din fars penningar.
— Hvad tror moster om mig? Jag, som kan vara
så allvarsam! Jag, som så gärna vill lära mig något
nyttigt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
