- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
57

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Verkan af detta diplomatiska missgrepp dröjde icke
att visa sig.

— Aj, aj, gäckade nattmössan, så brådtom han
har, min bäste befallningsman! ... Påminner mig icke,
att min gamle vän och gynnare, kronofogden Löfberg i
Laukas, skulle ha fått en så ung efterträdare. Och fru
assessorskan, förlåt... är hon verkligen ett fruntimmer?
Kanske vänta vi till i morgon. Låt köra till Sipilä...
ett stenkast härifrån ... ärligt folk, godt nattkvarter . ..
och billigt, billigt!

Men nu sprack ölbuteljen. Fru Margret hade
småningom närmat sig trappan, dunkade nu ett tappert slag
mot den stängda dörren och gaf fritt lopp åt sin länge
närda förtrytelse:

— Skäms litet, svåger Sten! Skäms, gamle
snålvarg, att låta sin egen svägerska och brorsdotter stå
i timtal i snön på en usel gård och icke unna dem tak
öfver hufvudet! Ja, jag säger ingenting, men det säger
jag än en gång: skäms litet, svåger Sten! Tvi töcken
girigbuk!

Fru Margrets rättvisa vrede var troligen icke ensamt
föranledd af den långa väntan i snön utanför en så
nära släktings ogästfria bostad. Hon hade öfvergifvit
sina klokt beräknade och inbringande marknadsplaner;
hon hade besvärat sig med en vinterresa om fyrtio mil
fram och lika mycket tillbaka; hon hade beredt
Pella-voinen, sin rival och afundsman, en lysande triumf;
hon hade slutligen gifvit ut vackra skjutspenningar, och
allt detta i förhoppning att finna sin dyrbare anförvant
på hans yttersta och i all ärbarhet ärfva honom. Nu
dref han icke allenast gäck med hennes släktkärlek,
utan hade ännu därtill den förmätenheten att befinna
sig kry och rask i en vindslucka, spekulera och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov4/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free