Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9. Krig, upptäckter, drömmar.
Imperialen gycklade beständigt för hans ögon.
Bestört öfver en så hastig och oväntad påföljd af sitt
elaka skämt, såg den unge studenten häpen efter
den gamle, när Lisu fattade honom hårdt i armen och
yttrade med en rörelse, mycket olik det tysta lugn hon
härtills iakttagit:
— Jag sade dig det! Du är en hjärtlös människa.
Hvad ondt har den gamle mannen gjort dig, att du
skulle så grymt håna hans olycka?
— Men jag kunde ju aldrig föreställa mig...
— Har du icke hört Hans Kristofer Halms historia?
Och likväl kan du vara nog lättsinnig att leka med dessa
förfärliga makter, som bo i människan, när hon är
bortvänd från Gud! Ja, gyckla du, skratta du åt dessa
inbillningar, som likväl hafva en så förskräcklig verklighet
för dem, hvilka lida däraf! Din enda ursäkt är att du
icke anat hvad du har gjort. Men jag säger dig, att
den olycklige gamle mannen är hundrade gånger bättre
än du, som aldrig ännu bestått en pröfning i lifvet; ty
om han far vilse, om han icke kunnat frigöra sig från
följderna af ett olyckligt lif, så söker han åtminstone
sanningen, hvilket du icke gör... Godnatt, mor; jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
