- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
88

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i mina ådror. Gå tillbaka och spela, sade han; håll
sex gånger på svart och därefter hvar tredje gång på
rödt. Det öfriga gör sig själf. — Men — invände jag
nedslagen, ty min stolthet stred förgäfves emot min förtviflan
— jag äger ej mer än en enda gyllen. — Det är nog,
sade mannen; gör som jag sagt!

Jag återvände i en feberaktig oro till spelbordet
och höll min enda återstående gyllen på svart. Den
vann. Jag lät den kvarligga, höll ånyo på svart och
vann ånyo. Jag ägde nu fyra gyllen, lät dem beständigt
kvarligga, och för hvar gång fördubblades de. Efter de
sex första dragen ägde jag redan sextiofyra och begynte
nu, efter min lärares anvisning, att hålla hvar tredje
gång på rödt. Beständigt vann jag, beständigt
fördubblades insatsen. Från hundra steg den till tusen, från
tusen till tiotusen, från tiotusen till hundratusen. I
Krakau låg den tiden fransk militär, man hade upptagit
kontributioner, och guld fanns i öfverflöd. Min
beständiga lycka retade fransmännen; de fördubblade, liksom
jag, och — förlorade. Mest hetlefrad var en ung löjtnant;
jag kände honom väl, han var son till min fordom bäste
vän och krigskamrat från Marengo, densamme som då
lånade mig sin häst och blef nedskjuten af österrikarne.
Jag anade att den unge mannen hade kompaniets kassa
om händer; gång efter gång sväfvade på mina läppar en
varning: akta dig, yngling, jag måste vinna, du går till
fördärfvet! Men jag ihågkom judens förbehåll, jag teg,
och det gick som jag hade förutsett. Den unge spelaren
förlorade allt... du förstår icke, mitt barn, hvad detta
vill säga. Men jag vann mera, beständigt mera, jag
sprängde banken, man hämtade mera guld, och jag
sprängde banken ånyo. Spelet slöts först då, när ingen
annan än jag ägde ett guldstycke, och när jag i ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:40:11 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/topnov4/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free