- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
92

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

voro rättfärdiga, och det tycktes mig som förvandlades
glansen kring deras hufvuden till ett fint solsken. En
stor, en välgörande frid låg som ett aftonlugn öfver dessa
människors anleten. En ärevördig präst uppträdde på
predikstolen. Han predikade föga om troslärorna, men
desto mera om lefvernet. Han skildrade en from eremit,
som i sin ungdom varit en stor missgärningsman. Denne
eremit hade fordom varit en mandråpare (som jag!), en
röfvare (som jag!), en penningeträl (som jag!), en
afguda-dyrkare (allt som jag!); de onda andarne hade förföljt
honom (som mig!); de hade drifvit honom till förtviflan
(som mig!) och nära till själf mord (som mig!); men
ändt-ligen hade nådens ljus träffat missdådaren, han hade
ångrat sin förflutna lefnad; han hade anropat helgonens
bemedling och gjort ett löfte att barfota vallfärda till
Jerusalem och egna hela sin återstående lefnad till ett
botoffer för sina synder. Detta löfte hade han hållit,
och de onda andarne hade vikit ifrån honom, nådens
ljus hade upplyst honom, och han hade blifvit en
rättfärdig, en from och välsignad man intill lefnadens ända.

Jämförelsen med mig själf hade upphört vid det
ställe, där predikanten öfvergick till eremitens omvändelse,
men fröet af hans ord grodde i min själ; det sköt rot
under nattens mörker och samvetskval, och följande morgon
uppsökte jag prästen. — Ärevördige fader, sade jag,
sådan är jag; mina gärningar förfölja mig, mina afgudar
hånle åt mig, mitt samvete tynger mig till jorden,
spöken gyckla för min syn, och jag har ingen Gud.
Den vördnadsvärde mannen häpnade; han hade känt
många förtappade varelser, men aldrig en sådan eländig
usling som jag. Likväl stötte han mig icke tillbaka;
tvärtom, han omfattade mig med förbarmande godhet,
stärkte mig i min ånger och undervisade mig i min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:40:11 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/topnov4/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free