- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
96

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allt detta är bländverk! Är det därför jag biktat för dig
mina missgärningar och mitt straff? Hvarför vill du ännu
eng&ng upprifva mina läkta sår, du, den enda lefvande
varelse hvars förakt jag icke kan bära? Säg mig då
någon afgud, som ännu återstår att bekämpa, och jag vill
slunga honom ifrån mig som en giftig orm. Barn, barn,
jag har kämpat så länge för friden, att jag icke låter
något väsen öfver eller under jorden frånrycka mig denl

Lisu hade uppstått, hennes ögon glimmade, och hon
talade med trons och öfvertygelsens orubbliga fasthet.

— Om — sade hon — vårt lidande och våra
gärningar äro tillfyllest att vinna en evig frid, hvartill be-

höfva vi då en frälsare? Hvarför skulle då Gud hafva
sändt sin Son att bära världens synder och blöda på
korset, om världen med sina gärningar kan frälsa sig

själf? Och hvarför skulle Herren hafva sagt, att de

friske behöfva ingen läkare, endast de sjuke? Den frid,
som ni säger er ha tillkämpat er och nu i tjugu år njutit,
jag säger er, farbror, att det är en falsk och bedräglig
frid, och den har * icke kunnat rädda er från de onda
synernas makt. Hvarför, om ni verkligen är försonad
med det förflutna, med Gud och med er själf, hvarför
har jag ännu denna kväll sett er darra för ett uselt
guldmynt? Ser ni, denna lilla guldring, som jag bär på
mitt finger, denna förgängliga metall, upphämtad ur
jordens stoft, är tillräcklig att rubba hela er själs
jämvikt. Olycklige gamle man, och ni tror er ha vunnit
den frid, som ej ens döden kan rubba!

— Bort! Bort! utropade majoren i en obeskriflig
förvirring. — Bort från mina ögon, giftblanderska, åt
hvilken jag dåre har förtrott mitt lifs hemlighet 1 Gå!
Res! Jag kan icke mera svara för mina handlingar, och
jag är ej van att skona!... Men nej, gå icke, barn!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:40:11 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/topnov4/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free