- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
99

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jag vet icke hvad du hört — svarade Lisu
sorgset — och jag frågar dig icke hvarför du stulit en
olycklig gammal mans hemlighet. Men om det finnes
hos dig en gnista af heder och samvete, så lofva mig
åtminstone att icke förråda honom!

— Det lofvar jag dig, svarade ynglingen trohjärtadt.
Lisu... jag Sr icke så elak, jag är icke så lättsinnig,
som du tror mig vara. Jag har ansett honom för en
usel procentare, och jag har hört honom anklaga sig
själf för mycket mer. Jag har bedragit mig: jag kan
afsky honom, men jag kan icke mera förakta honom.
Har han berättat allt för dig?

— Mycket, men ännu ej allt. Godnatt.

— Godnatt.

De åtskildes, och några minuter därefter sof Lars
Roderik åter så tungt, att hundrade spökande guldmynt
ej skulle förmått störa hans lugna hvila. När han
vaknade, sken den sena decembersolen på frostig himmel in
öfver ett par blårutiga bomullshalfgardiner, och han kunde
däraf märka att luckorna för fönstret voro uppslagna.
Rummet, ehuru icke det sämsta i huset, syntes honom
vid dagsljus än mera afskräckande tarfligt i bredd med
den rikedom han så oväntadt upptäckt uti de inre
rummen. Medan han sökte i sitt minne reda den föregående
nattens sällsamma tilldragelser, hörde han röster i yttre
rummet och kunde tydligt urskilja följande samtal, som
fördes emellan en obekant och hans värd, hvars stämma
återtagit den knarriga ton, hvarmed han först hade
tilltalat de resande kvällen förut. Det var icke mera
majoren, det var kommissarien, som återtagit sin snöda
skepnad af den eländige ockraren.

— Var då barmhärtig och haf ännu anstånd till
nyåret 1 bad den obekante. Kommissarien vet ju att jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov4/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free