Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Margret, sade kommerserådet, om du hade en
olycklig bror och han bodde några steg från ditt hus,
skulle du blygas att erkänna honom som din anförvant?
— Säg det, svåger! Nej. Men klok skall han
vara. Det var icke för tolf skilling sundt förnuft i Sten,
när jag släpade honom hit från Storkyro. Det gamla
otyget satt i honom, och bevare mig, sådana griller han
hade om att godtgöra något slags missgärningar!
Människan är ett skröpeligt ting, svåger; vi få icke böka i
denna världens goda, som oskäliga djur, lägg det på
minnet, Hans; där går en Belials bäck genom Halmska
släkten. Nå, det förstås, icke är det stort bättre krut i
oss andra; det sitter i Gråberg och hela kodiljen. Nu
var Lisu den enda som fick någon makt med svåger
Sten; därför tänkte jag: hvad tjenar det till att betala
doktor och apotekare? Här hjälper ingen cremortartari.
Jag tog Pokkises Anna att sköta honom för två riksdaler
och mat i veckan, sådant får man ej spara på, och själf
såg jag om honom alla dagar, att han hade ordentligt
med löskokta ägg och fisk och hönssoppa. Salig Otto
Kristofers nattrock och tofflor hade han vid sin säng,
brädspelet, det var onödigt att flytta. Visst ville han ut
ibland i sin galenskap, men då skickades Lisu till honom,
och då blef han stillsam. Lisu läste alla dagar Guds
ord för honom; jag tänker att det var hans apotek.
Penningar fick han aldrig se, det var förgift för honom;
men när han blef skaplig i hufvudet, började Lisu att
utdrifva det trolska otyg som satt i honom. Först bar
hon, likasom händelsevis, en gul halsduk; där blef en
grimasch, kan svåger tänka, men efter det var Lisu,
lärde han tåla duken. Sedan vande han sig att tåla en
gul handske, en gul citron och slutligen
mässingsljus-staken. Det stod till, när Lisu vågade visa honom sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
