Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20. Ett barns bomärke.
Tacka Gud att du icke fått en siares blick.
Kommerserådet Hans Herman Halm hade vid denna
tid fått en hjärtesorg, vida kännbarare än han låtit
påskina i några flyktiga ord till sin ende förtrogne,
bokhållaren Stenman. Hans äldste son John, faderns och
firmans stolthet, hade steg för steg sjunkit djupt i
för-därfvet. Hvarje bref från det hus, där John varit anställd
på kontor i London, hade innehållit allt mera smärtande
underrättelser. Det sista hade meddelat, att John Halm
var skild från kontoret, och på samma gång bilagt en
förfalskad växel med faderns accept, hvilken huset
inlöst, för att dock rädda namnets heder. Hemligheten
var väl bevarad: ingen på hemorten anade den, men
den hade sönderslitit faderns bröst och trängt alla andra
tankar i bakgrunden.
En tröst återstod — denne lille pilt, som försynen
nu. hade sändt att ersätta den förlorade sonen, han
skulle ärfva all den kärlek, som hittills slösats på äldre
brodern; han skulle en dag blifva familjens stöd och
firmans upprätthållare. Därför måste välsignelsen
nedkallas redan öfver hans vagga; därför måste ju nåd af
höjden köpas till hvilket pris som helst — frikostiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
