Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
donationer, änkors förböner, erkännandet af en olycklig,
föraktad bror... slutligen äfven brorsdottern Lisus bön
vid detta barns dop. Ty i Hans Halms hjärtekontor
infann sig stundom, när affärerna tego, en hemlighetsfull,
länge förgäten fordringsägare, som icke stod uppförd i
kontorsböckernas debet och kredit, och vittnade om ett
annat bokslut, en annan världs räkenskap. Lisu Halm
var förtrogen med denne pockande fordringsägare; hon
ensam hade kastat en blick innanför portarna till denna
fruktansvärda, okända värld, där inga jordiska siffror och
alnsmått gälla. Hon fick ej saknas, hon måste teckna
sitt kvitto på dopsedeln, för att denna skulle gälla som
inträdeskort till ett lif af välsignelse.
Den vanliga timmen för middagsmåltiden var klockan
ett, alltså, enligt seden vid kristningar, kaffebjudningen
klockan tre. Det rika huset, glänsande af en lyx som
dittills varit okänd på orten, uppfylldes snart af gäster
från stadens förnämsta umgängeskrets. Man hade ännu
icke lärt att inskränka dessa bjudningar till släkt och
närmaste vänner: staden betraktades vid sådana tillfällen
som en enda stor familj, och därför kunde intet bröllop,
intet dop, ingen begrafning firas utan ett släp af gäster
till hundradetal.
Husets unga värdinna befriades i sitt reserverade
rum från dessa likgiltiga åskådare af hennes nyfödde
sons inträde i den kristna församlingen. Äfven hon
nedkallade välsignelsen öfver detta barn, men hon köpte
den icke, hon bönföll därom för intet.
Stadens kyrkoherde framträdde med sin handbok,
vördig och välmenande i välstärkt krage, mottagande
namnsedeln, som skulle stämpla den nyfödde med ett
bomärke bland människor. Han var van att uppläsa
döpelseformuläret med en sjungande ton, som anslog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
