Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faddrarnes rad en för de fleste obekant lång och mager
gestalt med nedböjdt hufvud.
— Hvem är han? hviskade man.
— En resande svensk militär, gissade några.
— Det är kommissarien Halm, sade med låg röst
kapten Edvardson, hvars skarpa blick hade igenkänt
den man, hvilken för många år sedan vann ett så
tvetydigt rykte genom silfveraffären.
— Kommissarien? hviskade åter de närmast stående
och frågade hvarandra med blickarna huru något sådant
var möjligt.
— Han är ju bror till kommerserådet, anmärkte
kaptenen kallt.
Tornuret visade nära fyra på eftermiddagen, när
döpelseakten begynte. De fyra små flickorna, tre på
egna fötter och en på sköterskans armar, betraktade med
oskyldig förundran prästen, dopfunten, den lille brodern
och de många främmande människorna. Dagen var
klar och frostig; salens fönster vette emot sydväst. Den
nedgående januarisolen begynte att kasta ett guldgult
sken genom rutorna. Prästen hade hunnit till orden:
»barn, afsägs du djäfvulen och alla hans gärningar?»
— när en klar, guldgul solstråle sken öfver alla barnen
och fladdrade öfver den nyföddes hufvud som en
glänsande gloria.
1 samma ögonblick hördes ett tungt fall. Hvad var
detta? Det var endast kommissarien Sten Halm, som
sjunkit till golfvet.
En förvirring uppstod, prästen stannade midt i
meningen; man bortförde den vanmäktige. Åter gick en
hviskning genom salen, men denna gång högljuddare:
det är Sten Halm . .. han med silfverlasten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
