- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
157

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT BARNS BOMÄRKE

157

— Säg det! Just samma ord hörde jag dem hviska
öfverallt här i salen. Nå, jag päger intet ondt om svåger
Sten; vi äro alla skröpliga människor; men hvarför skall
man uppgräfva fjolgammal snö? Det faller på släkten,
Hans. Och han själf, stackare, han hade gjort bättre att
äta konfekten i sin fredliga vindskammare.

— Svindel, Margret!

— Svindel? Det skall du inbilla mig! Såg du ej
huru solen lyste som guld kring gossens hufvud, när jag
bar honom fram och prästen doppade sin hand för att
ösa vatten på barnets hufvud ? Lisu hade så klokt
förstått att vänja svåger Sten vid allt gult, men icke vid
solen, som kommer själfva guldet att blekna. Minns du
icke mer hvad din mor berättade om Sten Halms dop,
när din far såg guldhinnan öfver hans hufvud och från
den stunden blef galen?

Kommerserådet fattade henne hårdt i armen.

— Margret... gör mig icke ursinnig! Beröfva mig
icke den återstod af förnuft jag så väl behöfver! Hvad
är detta för vidskepligt prat? Låt mig behålla den lille
pilten ... snart, snart har jag kanhända ingen annan ...

Och den annars så lugne, klart tänkande
affärsmannen kastade sig uttröttad på en stol, döljande med
handen för ögonen de frambrytande tårarna.

Fru Margrets goda hjärta blef rörd t.

— Nej, Hans — sade hon tröstande — bry dig
icke om den dumma historien; skulle Guds klara sol
kunna göra barnet illa? Har icke solen skinat på de
andra kära barnen, på Anna och Lotten och Margret och
Lilly, när prästen öst vatten på dem? Icke ha de blifvit
vilddjur för det. Och hvad angår oss människors prat?
Var det nu icke så klokt att bjuda Sten, så var det i
stället hederligt gjordt att icke förakta en usling, som är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:40:11 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/topnov4/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free