- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
162

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett sågverk långt uppe i landet, och där förblef han i
väntan på faderns död, då han hoppades göra sina
rättigheter gällande.

Likasom hade denna pröfning ännu ej trängt nog
djupt till hjärtat, inträffade en ny mot slutet af våren.
Den unge, redbare och ovanligt duglige bokhållaren på
Halms kontor, Tervola, dukade under, för den
galopperande lungsot han ådragit sig under den forcerade
vinterresan i fem sömnlösa nätter till Riga. Under de fyra
månader, som förflöto sedan Tervolas hemkomst, kände
Halm att han älskade denne yngling mer än den son,
som så illa lönat hans kärlek. Ingenting sparades för
att hejda mordängeln, men där kärleken stod vanmäktig,
log döden åt penningen. När Otavas redare stod vid sitt
bleknade offer och såg den öfvergifna modern knäböja
i tårar vid sonens bädd, då — ja då försi kände Hans
Herman Halm, att allt hans guld var en hand full stoft.

— Hädanefter — sade han till den förgråtna änkan
— hädanefter skall jag vara er son.

— Jag tackar er — svarade modern, utan att ana
den udd, som låg i hennes harmlösa ord — jag behöfver
så litet. Gif mig en graf vid min sons sida!

Hans Halm återvände till sitt kontor, gaf Stenman
order för dagen och uppsökte sin familj. Det var första
gången hans maka såg honom inträda till sig under
kontorstimmarna. De små flickorna dansade förtjusta
kring honom och visade honom sina dockor. Han smekte
dem, kände sig lugnare och upptog ur vaggan den
nyfödde på sina armar.

— Du, sade han, du, som endast beredt mig glädje,
men ännu aldrig en sorg — skall jag se dig blifva en
bättre människa än din far? O min son, min lille
Sten, gif dig icke ut i mångahanda handel... eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov4/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free