Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gråberg gick än en gång ut till hamnen. Argos slup
hade nyss lagt till vid bryggan.
— Hvar är kapten Edvardson?
— Kapten Edvardson? Han lade ut från Argo i
dag klockan tio på morgonen. Styrde sin egen slup
Trafalgar och* hade en jollgast i fören.
— I sådan storm!
— Gammal sjöman.
Det är en sägen om gamle sjömän, att de vanligen
drunkna i egen hamn. Dagen därefter fanns kapten
Edvardsons slup Trafalgar uppkastad af hafvet på en
klippa vid redden. Långt på en obebodd strand vid Kallis
fjärd funno, en vecka därefter, några metande gossar en
fordom fin, svart silkeshatt, fylld med sand och skafvad
af kiselstenarna. Dessa voro de enda spår man i denna
världen fann af en bland tidens klokaste, driftigaste, men
äfven minst nogräknade mellanlöpare mellan
handelskontoret och världsmarknaden. Han hade sjunkit på sin
post, midtunder planerna till en glänsande affär och midt
under omtanken att tubba från medtäflaren dennes bäste
sjömän. Lars Gråberg sörjde honom uppriktigt. Ofta
under de brydsamma stunderna i kontoret, när affärerna
trängde på och ett klokt hufvud, en finspetsad engelsk
penna behöfdes att utfärda order till utländska hamnar,
hörde man Gråberg halfhögt säga till sig själf:
— Om jag nu hade Edvardson här! Han var en
fiffikus) Han hade bort lefva, för att få sina
skuldsedlar kvitterade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
