- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
185

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och ormen skref på guldet den själfviska andens

bomärke: MITT. Han visste väl, att den eviga kärlekens

insegel betyder en själfförsakelse: DITT.

Två gossar, vid namn Kain och Abel, lekte på

flodens strand och sågo en skinande sten, hvars glans
behagade dem. Båda utropade: mitt! och utsträckte på
samma gång sina händer att fatta guldstycket. Men Kain
var den starkare och stötte undan sin broder. Detta
var den första strid mellan bröder, och den gällde mitt!

Människoanden härstammar af ljus och älskar allt
lysande. Guldet sken i människornas ögon med solglans,
med ormglans och blef begagnadt till sköna smycken.
Det prydde Faraos hjässa, Sodoms portar, Thamars
lockar, Brahmas pagod, Isis’ tempel och den gyllene
kalfven. Herren sade till guldet:

— Hvarför tjenar du tyranner, hädare, skökor och
afgudar?

Guldet svarade:

— Jag vill ock tjena dig, Herre, och dina
rättfärdiga.

Hvarpå det krönte Deborahs hjälm, Davids hufvud
och Salomos tempel allt in i det allraheligaste.

Guldet fortfor att tjena två herrar, smyckade
barnets vagga, Achilles’ sköld och Maccabéemes svärd.

— Det är icke nog, sade ormen, gå till smältdegeln
och blif ett mynt!

Guldet gick till smältdegeln och blef en värdemätare
för hvad människorna kalla mitt. Därmed blef det något
annat än hvad det var i sig själf, föreställde egendom
och kallades penningar. Härtills hade det bländat
ögonen; nu fick det makt öfver själens smedja,
inbillnings-kraften. När tankens smed gick ut, när hans slägga
viljan hvilade och hans moder känslan blåste på glöden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:40:11 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/topnov4/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free