Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastorsvalet i Aulango ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en fåra i drifvorna. Bakuti släden satt en ensam person,
hvars svarta kalmuckskinnspäls och fodrade
själskinns-mössa väl tillkännagåfvo ett slags herreman, dock af
simplare eller anspråkslösare rang, enär han till det
yttre föga skilde sig från skjutskarlen själf. Genom den
snötunga luften frambröt tidtals en svag månstråle, som
belyste de bleka dragen af en ung man om vidpass
trettio år och speglade sig i ett par stora, glänsande
ögon. Med en lätt skymt af otålighet lutade sig den
resande tid efter annan åt sidan, för att möjligen
upptäcka ett slut på skogen, och troligen för att förkorta
tiden började han följande samtal på Önska med karlen
på framsätet. ■’
— Ha vi ännu långt till prästgården?
— Två eller tre ryska yerst; och de hålla att slita
på, var skjutskarlens svar.
— Kände ni framlidne prosten Ödmark? frågade
åter den resande efter en paus.
— Något. Jag har tjenat hos honom som dräng i
sju års tid.
— Var han en gudfruktig man?
— Han var ju präst, svarade mannen på framsätet
i likgiltig ton.
— Hör på, min vän — fortfor den resande, åter
efter en paus — jag begär ej att ni skall säga något
ondt om er förre husbonde. Men jag önskade gärna
veta huru han skött församlingen och i hvilket skick jag
skall mottaga den, ty domkapitlet har förordnat mig att
förestå pastoratet nu under ledigheten.
Skjutskarlen vände sig om och betraktade den unge
mannen hälften nyfiket, hälften misstroget.
— Jag trodde — svarade han — att pastorn skulle
vara närmaste man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
