- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
227

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastorsvalet i Aulango ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dess kansligöromål, fattigvård, folkmängdstabeller och
annat mer tog deras tid nästan hel och hållen i anspråk.
Hvad där sedan blef öfrigt för själavården i en
församling af så randig beskaffenhet, det blef en annan
fråga.

Efter middagen förde kapellanen sin gäst omkring
att bese huset, stallet, ladugården, ostkammaren, kvarnen,
torkrian, smedjan, syrpmaskinen, och hade ej alla åkrar
och ängar legat begrafna under djup snö, skulle ronden
ofelbart ha blifvit fortsatt ända till sista inhägnad kring
kapellansbolets ägor. Men så var där ock något att visa.
Aldrig hade magister Stjernkors, så praktisk man han
än ansåg sig vara, någonsin drömt om en sådan ordning,
en sådan omtanke, som han här mötte vid hvarje steg.
Aulango kapellansboställe var ett slags mönsterfarm, en
modell för ett välordnadt jordbruk, och den enda
anmärkning den nykomne gästen i hemlighet tilläde inom
sig själf, var att kapellanen pastor Idegran måhända var
en alldeles för nitisk, alldeles för ovanlig jordbrukare,
för att vara en lika nitisk, lika utmärkt kyrkans tjenare.

Klockan var redan sju eller åtta på kvällen, när
Erland Stjernkors, skjutsad af kapellanens dräng i en
prydlig släde och med en välfödd häst, vände tillbaka
till kyrkoherdebostället. Hans hufvud var fullt af planer
och bekymmer; han var icke nöjd, icke missnöjd; han
kände sig ensam; han behöfde en vän, eller åtminstone
en tjenare, på hvilken han kunde fullkomligt lita. Hans
ämbetsbroder var en världsman, en ordningsman; men
hvad var han mer? Det var icke så lätt att utgrunda.
Stjernkors beslöt att draga nytta af hans skicklighet i
yttre bestyr, men förbehålla åt sig det svårare och
ansvarsfullare kallet att söka återföra en långt på
villovägar förirrad hjord till den rätte herdens famn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov4/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free