Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastorsvalet i Aulango ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Von Holbach har tre gifta döttrar —- kör ut hunden,
Kalle! — och tre ogifta. Den yngsta är tjugufem nästa
vår, när de klippa fåren. Lagman Åkerström har två,
och jag har en, som ej heller är att förakta, fast jag
själf säger det. Hoppas magistern hälsar på. Men jag
stör kanhända?
— Var god och fortsätt. Jag skall försöka att höra
så litet som möjligt.
— Hvad befalls? Är magistern lomhörd? Min salig
far var också lomhörd, och det tög förskräckligen till
med åren. Egentligen var det min mening — men se
här är lilla Johanna, som gifte sig första advent med
sockneskräddaren; hoppas äkta ståndet bekommer väl;
säg åt Långström, min söta vän, att han skaffar sig
bättre sytråd; mina pojkar ha slitit alla knappar ur
tröjorna — ja, meningen skulle vara, att bjuda magistern
på en sup och en smörgås uti mitt ringa hus.
— Jag tackar. I dag är det omöjligt för mig att
ha den äran.
— Jag ber så mycket, äran är min. Men kanhända
i morgon till middagen? Salig Ödmark brukade säga
— hvad nu, Petter Haukkila, skäms han inte att komma
in med mössan på hufvudet? — att den sundaste
lefnadsregeln är en bäsk med fenkol på morgonen före
predikan, men efteråt bör det vara pomerans eller anis.
Min gumma förstår sig på det, herr magister. Men jag
stör kanhända?
— Jag skall ha det nöjet alt infinna mig i morgon
till middagen.
— Det var excellent. Salig Ödmark hade otur
med sina gummor, men så voro de, oss emellan, riktiga
plågoris alla fyra. Ingen af dem förstod sig på musik,
herr magister! Platt intet gehör. Min stallgumse var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
